Springer Spanieln är en harmoniskt byggd hund utan överdrifter. Kroppslängden ska vara aningen längre än höjden. Huvudet ska vara torrt (stramt) och ädelt med hängande, droppformade öron. Blicken ska vara pigg och vänlig, en rastypisk Springer ska hela tiden vara på alerten. Halsen ska vara av medellängd och övergå i en stram och stark rygg. Kropp och benstomme ska vara relativt kraftiga utan att hunden verkar tung och klumpig. Bröstkorgen ska vara tillräckligt djup så att lungor och hjärta får plats. Skuldrorna ska vara väl tillbakalagda och armbågarna ligga tätt intill kroppen. Låren ska vara välmusklade och breda. Knä och hasleder ska vara måttligt vinklade. Svansen skall glatt viftande bäras som en förlängning av ryggen.
Den ideala mankhöjden är 51 cm, tikarna är i allmänhet något mindre och hanarna något större. En vuxen Springer väger vanligen 20-25 kg. Pälsen ska vara slät över kroppen med måttliga behäng på öron, framben, kropp, bakben och svans.
Färgen är leverbrun och vit, svart och vit, eller någon av dessa kombinationer med tan-tecken. En välbyggd Springer rör sig med mjuka flytande rörelser. Eftersom Springern är en jakthund ska den lätt- och effektivt kunna ta sig fram i skiftande terräng.
Idag kan man urskilja två huvudtyper av engelsk Springer Spaniel. Den typ som bygger på klassiska engelska linjer (dual purpose typ) och den som härstammar från rent jaktliga linjer (working typ).
Springer Spanieln är en trimras vilket betyder att det är en hel del pälsvård med den. Springern päls bör kammas minst en gång i veckan. Med jämna mellanrum behöver hunden trimmas. Vid trimning klipps håret inuti och utanpå örats övre del, halsens undersida, akterspegel, svans, haser och tassar. I övrigt jämnas fanor till och dött hår avlägsnas. Hur ofta man bör trimma beror på pälsmängden. Inför utställning skall hunden vara nytrimmad. Springer Spanieln är en förhållandevis frisk hund. Öronproblem är vanligt hos denna ras
